- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
257

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 5) Konfirmationsundervisning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vid sidan av dem, som helt uteblevo, märktes särskilt under 1880-talet
även en annan grupp, som deltog i undervisningen men icke i de
avslutande högtiderna. År 1886 utgjorde denna grupp 200 och 1892 253. Av
dem, som under åren 1892—1900 åtnjutit konfirmationsundervisning,
avhöllo sig omkring 17 från konfirmationen, och av de under samma tid
konfirmerade hade 90 icke begått nattvarden.

Tillvaron av de sistnämnda grupperna visar, att den frikyrkliga kritiken
icke så mycket gällde undervisningen som konfirmationen och
nattvardsgången. Väckelsen hade med särskild styrka rest kravet på personlig
till-ägnelse av kristendomen. Härigenom kom den att så starkt betona
bekännelsekaraktären av konfirmationen och nattvarden, att den objektiva
faktorn hotade att skymmas. Skulle konfirmationen få kristen legitimitet,
måste den innebära en bekännelse om omvändelse och livsavgörelse. Även
nattvarden förutsatte, att människan stod i personlig livsförbindelse med
Gud.

Med en sådan utgångspunkt måste de handlingar, det här är fråga om,
bli ett problem. Var det rätt, frågade man sig, att låta de unga lova något,
vars innebörd de icke fullt förstodo ? Var det rätt att släppa dessa omogna
barn fram till Herrens bord, som var dukat för hans verkliga vänner?
Dessa betänkligheter delades även, som vi sett, av många kyrkans tjänare.
Samma präster, som med sina skriftetal skrämde människor bort från
nattvarden, sågo med oro på de stora masskonfirmationerna, som förvisso
medförde många problem. De vägrade att admittera konfirmander, som
de icke funno beredda, och i sin undervisning betonade de starkt vådan
av att gå till nattvarden utan att ha det rätta sinnelaget. I samband med
omnämnandet av de barn, som, ehuru de emottagit undervisning, icke
blivit konfirmerade eller begått nattvarden, framhöll biskop Billing vid
1886 års prästmöte, att en och annan ämbetsberättelse gav något skäl till
misstanken, "att präster finnas, som, om de än ej bestämt önska, dock i
välmening verka för .... samvetsovisshet hos sina konfirmander". Väl
ansåg biskopen, att det låg något berättigat i det Kierkegaardska
yrkandet på "Uro til Inderliggjdrelse". "Nog kan även ett sådant yrkande",
påpekade han, "motiveras av mycken ytlighet, som dock gör anspråk på
att kallas kristendom, men att producera samvetsbetänkligheter är dock
en övermåttan farlig och fördärvlig sak, ty utav obehöriga
betänkligheter slites, slappas och mattas samvetet icke mindre än av fåfänglighet
och lättsinne."181

Försöket att reformera konfirmationen efter väckelsens principer
misslyckades. Dessa principer kunde icke realiseras i en folkkyrka, som måste

17

257

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0263.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free