- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
262

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Krisen - II. Krisens förlopp - 6) Vigsel och jordfästning - 7) Husandakt

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vad begravningar beträffar, var ända till 1926 jordfästning i svenska
kyrkans ordning den enda medgivna formen för medlemmar i svenska
kyrkan. Den detta år öppnade möjligheten till begravning utan
jordfästning i kyrkans ordning har i Västerås stift så gott som uteslutande
utnyttjats av de frikyrkliga. På 31.736 dödsfall under perioden 1937—1942
kommo, som framgår av biskopens ämbetsberättelse, 1.148 s. k.
frikyrkliga begravningar (3,6 %). Begravning utan religiös karaktär förekom
1925—1930 i intet fall, 1931—1936 i två fall, och 1937—1942 i fyra fall
(ett vardera i Grängesberg, Ludvika, Mora och Älvdalen).185 Inför döden
räcka icke enbart människoord till.

En revolution på begravningsväsendets område förberedes genom
eld-begängelserörelsen, som vinner allt större anslutning. I stiftet finnas för
närvarande två krematorier, i Västanfors och Falun, och flera planeras.
I Falun lämnas omkring 70 °/o av de döda till eldbegängelse, i Västanfors
över 50 %.

I allmänhet gäller, att de sedvänjor, som knutits till dödsfall, ha röjt
en särskilt seg livskraft. Därom vittnar även det förhållandet, att på några
håll, såsom i Grangärde, begravningarna åter förlagts till tiden strax före
högmässan, vilket giver tillfälle för begravningsgästerna att övervara
gudstjänsten.

Husandakt

Av alla de kyrkliga sedvänjorna torde förekomsten av husandakt vara
svårast att avgöra. Här bli i många fall uppgifterna i ämbetsberättelserna
förmodanden och antaganden. Man har en känsla av, att husandakten
levat längre kvar i föreställningen än i verkligheten. Menar man med
husandakt familjens regelbundna, gemensamma andakt, synes denna sed,
vad Västerås stift beträffar, ha brutits ner omkring mitten av 1800-talet.
Ännu på 1850- och 1860-talet var hemmets andaktsliv ganska starkt i
stora delar av stiftet. Men sedan kom nedgången. Vid prästmötet 1871
konstaterade biskopen, att husandakt i förut angiven mening icke var
vanlig. Däremot förekom det ofta, att familjens medlemmar var för sig
läste Guds ord och bådo. Från 62 församlingar gåvos goda vitsord därom.
Sålunda heter det från Sofia Magdalena församling (Sollerön) :
"Morgon- och aftonbön försummas sannolikt av ganska få, men gemensam
husandakt, vartill man sökt uppmuntra, är mindre allmän än man skulle
önska". Ungefär likartade voro förhållandena 1886 enligt biskopens
ämbetsberättelse. "Om än icke så få enskilt bruka Herrens ord, så är

262’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0268.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free