- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
281

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - I. Vanekristendom och kristna vanor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KAP. I.

VANEKRISTENDOM
OCH KRISTNA VANOR

I två satser kunde man sammanfatta den kyrkliga krisens lärdomar
rörande den kristna seden:

1. Den första lärdomen är denna:

Vanekristendom är en fara.

Detta ha kristna människor vetat i alla tider. Nya Testamentet varnar
uttryckligen för vanereligionens faror. I sin kamp mot fariseismen vände
sig Jesus särskilt mot den formalistiska syn på gudsförhållandet, som
var rådande inom denna fromhetsriktning. Man fastade, bad och gav
allmosor, man var ytterst noga med den religiösa etiketten, men det blev
ofta en korrekt form utan innehåll, en utvärteshet, som insövde
människorna i en falsk säkerhet. Gentemot hela detta betraktelsesätt fastslog
Herren Kristus med yttersta skärpa, att tro i första rummet icke är ett
utvärtes beteende utan liv i Gud. Och han kunde känna igen detta liv,
även där det brast mycket i de yttre formerna. Det var alltså ingenting
nytt, som den svenska folkväckelsen förkunnade, när den med styrka
hävdade, att en sann kristendom är något mera än yttre vanor, att den
är en personlig angelägenhet, som kräver hjärtats hela hängivelse. Men
väckelsen levandegjorde denna gamla sanning på ett särskilt sätt, gjorde
den fattbar och gripbar för de stora skarorna. Kritiken har haft verkan.
Väl finns det alltjämt människor, för vilka det kristna inslaget i livet
huvudsakligen synes bestå i en viss yttre observans. Men åtminstone
teoretiskt förstå även dessa, att Kristus kräver något mera. Och varje
skolbarn vet, att kyrkogång icke är ett osvikligt tecken på ett kristligt liv.
När det gäller formkristendomen, är den allmänna meningen ganska
vaken. Ja, detta, att kristendomen är liv, har i så hög grad gått svenska
folket i blodet, att man på sina håll i varje framhållande av den kristna
sedens betydelse sett en fara för kristendomslivet.

281’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0287.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free