Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - I. Vanekristendom och kristna vanor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om kritiken mot vanekristendomen, d. v. s. den falska förtröstan
på de yttre formerna, endast haft den verkan, att dessa fyllts med liv,
hade allt varit väl beställt. Men nu kom, som vi sett, vad som sades om
vanekristendomen att även gå ut över de kristna vanorna. Man kastade
ut barnet med badvattnet. I det föregående ha tecknats några drag i den
process, som brutit ned den kyrkliga seden och varft nära att avfolka
gudstjänster och nattvardsbord.
Först när man är på väg att förlora en gåva, inser man till fullo dess
värde. Den kris, som slagit så många traditionella livsformer i spillror,
har öppnat människors ögon för vikten av fasta vanor och ordningar.
Strömmen har vänt sig. På alla områden erkännes allt mera- vanornas
oerhörda inflytande. Inom psykologien och pedagogiken få de en
framskjuten plats. Och särskilt på en punkt har den allmänna meningen följt
efter. De dåliga vanornas makt har blivit allt tydligare insedd. De äro
band, som binda hårdare än järnkedjor. Ett avsteg från den rätta vägen
behöver kanske icke få så svåra följder. Men efter tre eller fyra gånger
är läget ett annat. En ofta upprepad ovana blir en last. "Mitt huvud säger
mig, att jag inte skall gå på krogen", uppgives en försupen man ha yttrat,
"men fötterna gå dit i alla fall." I ett tal i Svenska Nykterhetssällskapets
första filial i Stockholm 1844 framhöll Peter Wieselgren särskilt med
tanke på dryckesseden: "Sedvänjan är mäktigare än all tvångsmakt, den
må befalla från höjd eller däld." De flesta människors uppträdande
bestämmes av seden. Särskilt å mindre orter och på landsbygden är dess
makt oerhört stor. Det förefaller då redan från början sannolikt, att goda
kristna vanor även måste äga en stor makt. Detta har också bekräftats.
Även inom kyrkolivet har sedvänjans kursvärde stigit. Bättre än förr
har man lärt sig att skilja mellan vanekristendom och kristna vanor.
Samtidigt som blicken icke minst genom väckelsen skärpts för
vanekristendomens faror, ha de kristliga sedvänjornas oumbärlighet allt klarare
framträtt. Det behövs goda vanor för att få bukt med de dåliga. I
historien växla tider av upplösning och tider av ny bindning. Bedraga icke
alla tecken, stå vi inför en den kristna sedens renässans.
Ja, så grundlig har omsvängningen varit, att risken för en ny
vanekristendom icke varit alldeles utesluten. Liksom seden kan underskattas,
så kan den även övervärderas, och säkerligen har man icke alltid varit
vaken för denna fara. Huvudintrycket blir dock, att den nya insikten varit
till fromma för andaktslivet. Vad som skett är innerst, att man fått en
mera realistisk syn på kristendomslivets villkor. Saken är helt enkelt den
— och detta är den andra lärdomen av krisen —
282’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
