- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
286

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - I. Vanekristendom och kristna vanor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

5. Seden har även en fostrande makt. Här skall blott erinras om tre ting.

Seden gör det kristna budskapet fattbart för människor på olika
utvecklingsstadier. Den utgör en pedagogisk framställning av det kristna
evangeliet. I symbolens och sedvänjans form uppenbaras på ett för alla
tillgängligt sätt dess djupa innehåll. Särskilt gäller detta om
högtidssederna, i synnerhet julen. Såsom ingen annan högtid når julen ut till
hela folket. Kristendomen har ingen väldigare förkunnare. Tor Andræ
har sagt, att om man söker efter ett allmängiltigt och oomtvistat uttryck
för nutida svenskars tro och bekännelse, bör väl tvivelsutan "Var hälsad
sköna morgonstund" nämnas i första rummet. För många är julen nästan
den enda kontakt de ha med evangeliets värld. Vad skulle det icke betyda,
om denna kontakt brötes? Säkerligen skulle vi vara ännu mera andligen
rotlösa och hemlösa än vi äro, om icke julen slöte oss in i sin vida
gemenskap av trygghet och ro. Framför allt har julen mycket att giva åt barnen.
De ha svårt att fatta predikningar och tal, men julljus och julkrubba
förstå de. Och likasom seden har något att giva åt nybörjaren på den
kristna vägen, så avslöjar den för den långt komne ständigt nya
rikedomar. De största kristna personligheterna ha i allmänhet tacksamt tagit
vara på sedens hjälp.

Till sedens pedagogik hör även, att den gör kristendomens utövning
till en naturlig sak. Detta har särskild vikt för de unga. Famlande och
ovissa på många punkter, få de i seden en hjälp att bevara kontakten
med kyrkan även i besvärliga kristider. En av mina vänner tror sig ha
iakttagit en olikhet melan den kristna fostrans inverkan på barnen i
utpräglat väckelsebetonade hem och kyrkokristna hem t. ex. på
västkusten. I båda fallen tillhållas barnen att gå i kyrkan. Men medan i de
förstnämnda hemmen barnen ofta vid något mognare år reagera mot
denna disciplin, så framstå kyrkobesöken på västkusten i högre grad som
en självklar sak. I den mån iakttagelsen är riktig, så torde det anmärkta
förhållandet bero på, att i ena fallet kyrkogången fattas övervägande
som en bekännelse, i det andra som en helig och naturlig sedvänja.

Men det pedagogiska i seden ligger även däri, att den syftar framåt.

Den som söndag efter söndag deltager i gudstjänsten möter ständigt
nya sidor av evangeliet. Han kan icke stanna vid vissa älsklingsställen i
bibeln. Han får en hjälp till inre växt. På så sätt blir den kristna seden
ett stycke av helgelsens verk, ett av de många medel, som Anden
använder för att omskapa en människa till hjärta och leverne. Likasom lagen
blir seden en tuktomästare till Kristus.

286’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0292.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free