- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
290

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 1. Vägar man gått

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Genom en dylik koncentrisk undervisning skulle konfirmanderna "ej blott
erhålla en klarare och djupare kristlig insikt utan även bättre beredas
för den syndabekännelse och trosbekännelse, som äro villkor för ett
välsignat bruk av nattvarden".9 Vikten av att konfirmanderna undervisades
i kyrkosång inskärptes. I detta hänseende hade kyrkoherde Per Petterson
i Gustafs tidigare gjort en uppmärksammad insats.

Bland andra åtgärder, som vidtogos till konfirmandundervisningens
befrämjande, märkas särskilda gudstjänster vid lästidens början. Ett
älskligt drag från en församling i stiftet omtalas i biskopens ämbetsberättelse
till 1906 års prästmöte. "Strax innan läsbarnen begiva sig från
finnmarken ned på bygden till pastor, har läraren samlat dem till en liten
avskedsfest från skolan, tänt ljus i fönstret såsom vid en julmorgon,
bedit, läst, förmanat och sjungit med dem under frivillig, opåkallad och
stor anslutning från föräldrars och andras sida."10 Som allmänt omdöme
kan sägas, att konfirmationsundervisningen, som förut varit tämligen
intellektualistisk, under denna tid fick en mera personlig och
själavårdande karaktär.

Ovannämnde Petterson hade i sin ämbetsberättelse till 1871 års
prästmöte framkastat tanken på att i psalmboken införa en kortfattad
framställning av vår kyrkas ordning. Tanken realiserades icke, men förslaget
synes vara ett led i de ansträngningar, som vid denna tid gjordes för att
väcka insikt om vikten av den kyrkliga ordningens iakttagande. I predik^
ningar och föredrag blev det mot slutet av 1800-talet allt vanligare, att
den kristnes ansvar för församlingen och gudstjänsten betonades. På
många håll sökte man effektivisera kyrkorådet som en sedernas vårdare.
Från Ore omtalas 1871 en förening "till befrämjande av tukt och
sedlighet".

Det anförda må vara nog för att visa, att man på prästerligt håll sökte
göra vad man kunde för att gjuta nytt liv i de gamla formerna. Det blev
även på flera orter särskilt i mitten av 1880-talet en ny samling omkring
ordet och sakramenten. Ännu i början av 1900-talet funnos flera
församlingar, där de hävdvunna formerna för församlingslivet syntes vara
fullt tillräckliga.

2. Men med tiden blev det alltmera uppenbart, att man även behövde
använda nya medel för att nå ut till människorna. Och därmed äro vi
framme vid den andra vägen man gått till kyrklig förnyelse: upptagandet
av nya verksamhetsformer. En begynnande insikt om behövligheten därav
kan skönjas redan i biskop Billings herdabrev 1884. "Särskilt kan det

290’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free