- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
295

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 1. Vägar man gått

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frikyrkliga?" "Nej." "Finns det då något andligt liv i församlingen?"
lydde stiftschefens chockerande slutfråga.21 Händelsen vittnar icke endast
om biskopens humor utan även om den "Uro till Inderliggjörelse", varom
han själv, som vi sett, vid ett tillfälle erinrade.

Det av biskop Billing påbegynta fostringsarbetet fortsattes med den
största målmedvetenhet av biskop Lövgren. Karakteristisk för honom är
den vikt, som han lade vid församlingskärnans omhändertagande och
aktivisering. I de "erinringar för arbetsåret", som biskopen utsände 1919
lyder en punkt: "Vår kyrkas framtid beror i hög grad på att
prästerskapet troget tillvaratager och vårdar den kyrkliga försatnlingskäman."

Ännu större betydelse för det kyrkliga samfundsmedvetandets
stärkande hade den ungkyrkliga rörelsen. Den var till sin art i hög grad en
kyrklig och nationell väckelse, som hjälpte människor att se religiöst på
svenska kyrkan. Ögonen öppnades för folkkyrkans religiösa budskap.
Särskilt genom Einar Billing drogos linjerna från det innersta i evangeliet,
Guds universella nåd, till folkkyrkans organisation. Att "draga en rak
linje ända uppifrån Guds himmel och ned till ringaren i tornet är av vikt",
skrev biskop Billing i en hälsning till församlingarna vid tillträdet till
biskopsämbetet i Västerås stift.22 Folkkyrkan fick en religiös motivering.
Kyrkligheten blev på ett nytt sätt religiös och religiositeten kyrklig. Någon
egentlig folkrörelse blev aldrig ungkyrkligheten, men genom de många
präster, som genom rörelsen fått en ny frimodighet, och genom de s. k.
korstågen spredos de nya tankarna i vida kretsar icke minst i Västerås
stift. Att det kyrkliga gudstjänstlivet härvid skulle röna en ny
uppskattning är självklart. I Mora uttryckte Nathan Söderblom 1908 sin
förvissning, att det än en gång skulle "ringa till högmässa i Sveriges kyrka".
Och Emil Liedgren gav 1910 en vision av den kyrkliga förnyelsen i de
kända versraderna:

Åter för du oss de gamla
Vägarna; ej mer vi famla
Var sin egen dunkla stig:
Samfällt böjas
Knän, och höjas

Unga hjärtan upp till dig. (Sv. ps. 305: 5.)

En samfundsväckelse är även den på 1930- och 1940-talet allt mera
framträdande högkyrkliga rörelsen. Här sättes likhetstecken mellan
kyrkan och Kristus i nuet. Att "leva i kyrkan" är, framhålles det, för oss
lika nödvändigt, som det dagliga umgänget med Jesus var för de första

295’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0301.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free