- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
302

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 2. Vägar vi ha att gå - 2) Konkreta uppgifter - a) Gudstjänstlivet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2. Den skall icke ersätta utan levandegöra de hävdvunna orden.
Kännedomen om bibelns språk måste med all makt bevaras hos den yngre
generationen. Detta är en förutsättning för gudstjänstsedens uppehållande. Att
här beröra alla de problem, som äro förbundna med den kristna
förkunnelsen i denna tid, är av naturliga skäl omöjligt. J. A. Hammers’
präst-mötesavhandling om Kyrkans förkunnelse ger i nämnda avseende god
ledning.

Vad ovan sagts om gudstjänsterna, gäller även de övriga kyrkliga
arbetsformerna. Betydelsefullare än något annat är, att de ha något att
ge, som kan bli människor till hjälp.

Men härmed är icke hela svaret givet på frågan, huru gudstjänster och
predikan skola kunna skapa en levande tradition. Mycken allvarlig
och uppbygglig förkunnelse har varit svag i detta hänseende. Det har
blivit en tillfällig rörelse i själarna, men människorna ha icke förts in i
församlingen. Vi behöva därför stanna inför frågan, huru de kyrkliga
gudstjänsterna skola verka uppbyggande icke blott på den enskilde utan
även på församlingen och församlingsgemenskapen.

Vad kräves i detta avseende av predikan? Naturligtvis kunna vi icke
giva något uttömmande svar på detta svåra spörsmål. Blott några
synpunkter må framhållas.

Skall predikan bli församlingsuppbyggande måste först och främst
församlingen leva med i predikan. Den måste så att säga ingå i den religiösa
konceptionen. Det torde icke kunna bestridas, att predikan under lång tid
varit ensidigt individualistisk och glömt, i vilket sammanhang den kristne
är infogad och mer och mer skall infogas. Vår förkunnelse bör under
alla förhållanden vara kyrkopredikan i den meningen, att
gemenskapstanken alltid hålles levande. Detta betyder icke, att vi i varje predikan
skola tala stora ord om kyrkan. Ett sådant förfarande skulle knappast
verka kyrkouppbyggande. Det bör vara med kyrkan, som det är med
hemmet. Vi älska vårt hem, men vi tala icke ständigt därom. Det är den
självklara, naturliga och trygga bakgrunden och utgångspunkten för allt
vad vi göra. På ett liknande sätt bör vårt andliga hem, kyrkan, ständigt
vara med i predikan och själavård såsom det samfund, i vilket Anden
verkar. Men liksom vi, när anledning därtill gives, även i ord ge uttryck
åt vad hemmet betyder för oss, så kan det även i tydliga och klara ord
behöva talas om kyrkan och den kristna gemenskapen. Att göra detta på
ett rätt sätt, så att gemenskapen blir ett stycke av evangeliet, erbjuder stora
svårigheter. Man har en känsla av att mycket, som säges om denna sak,
icke når fram. Vi ha på detta liksom på många andra områden ännu icke

302’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0308.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free