Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 2. Vägar vi ha att gå - 2) Konkreta uppgifter - a) Gudstjänstlivet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
funnit "den enkla form, som tusenden förstå". Men uppgiften står kvar.
Och det är att hoppas, att de yngre ämbetsbröderna skola lyckas bättre,
än vi äldre ofta gjort.
Skall predikan bli församlingsuppbyggande, måste den vidare leda fram
till nådemedlens bruk.
Ett alltför ymnigt ordande om vikten av kyrkogång och framför allt
ständiga beskärmelser över gudstjänstförsummelser äro icke att anbefalla.
De motverka lätt sitt ändamål. Det kan icke vara annat än olyckligt att
låta förebråelserna mot de frånvarande gå ut över de närvarande. Att på
julmorgonen tacka den talrika församlingen "för i fjol", vilket för länge
sedan lär ha hänt i Västerås stift, är icke heller efterföljansvärt. Däremot
ingå anvisningar om nådemedlens bruk i predikans didaktiska uppgift. I
vår tid äro de angelägnare än någonsin. Nödvändigheten av att gå till
kraftkällorna måste med största styrka understrykas. Flera av kyrkoårets
texter giva även osökta anledningar att tala om Ordets nådemedel. Detta
gäller icke bara om sexagesima, Ordets söndag, utan även om flera andra
högtidsdagar. Något liknande kan sägas om dopet och nattvarden. Att
endast predika om dopet söndagen efter nyår och om nattvarden på
psalmsöndagen är icke tillfyllest. I själva verket är det märkligt att se,
huru många texter det är, som lämpa sig för predikningar om
sakramenten. Önska vi en förnyelse av nådemedlens bruk, måste alla
möjligheter tillvaratagas. Detta betyder även att ökad uppmärksamhet ägnas
det didaktiska momentet i predikan.263
Många texter motivera även erinringar om betydelsen av fasta vanor i
allmänhet på det kristna området. "Texten" framför andra i detta
avseende, är ordet om förblivandet i Kristus (Joh. ev. 15 kap.). Intet
ord säger klarare och uppbyggligare, vad det i den kristna seden innerst
är fråga om. Å ena sidan gäller det att förbliva, att vara trogen i den
kristna gemenskapen, å andra sidan att ständigt besinna, att det är Kristus,
som där möter oss. Intet kan som den insikten hålla seden levande och
skydda för utvärteshet och slentrian.
Mycket mera kunde vara att säga om gudstjänsterna som ett led i
återuppbyggnaden. Det sagda har velat antyda, att den kyrkliga sedens
förnyelse innesluter en betydelsefull homiletisk uppgift, som icke får förbises.
Seden behöver få en större plats i predikan och gudstjänstliv, än vad den
nu ofta har.
En hjälp härtill kan kyrkoåret vara. Skola gudstjänsterna bli
traditions-skapande, är det nödvändigt, att de präglas av kyrkans heliga år. Alla
r
303’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
