- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
306

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 2. Vägar vi ha att gå - 2) Konkreta uppgifter - a) Gudstjänstlivet

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

omsorgen om nattvardens ställning i kyrkolivet. Visar det sig, som det gör
på många håll, att den nuvarande ordningen är ett hinder för deltagandet
i nattvarden, kan knappast någon tvekan finnas. Livet måste gå före
formenia. Liksom det på de flesta håll varit omöjligt att bibehålla
dubbelgudstjänsterna på julmorgonen, så kan även en förenkling och
koncentration vid nattvardsfirandet i högmässan bli ofrånkomlig. Denna gudstjänst
är ju även i sig själv en beredelse till nattvarden. Det borde icke vara
omöjligt att finna en ändamålsenlig lösning. Huvudsaken är, att den
nuvarande ordningen med de två predikningarna upphör. Utan tvivel
skulle en dylik förändring verksamt bidraga till att stärka nattvardens
ställning i högmässan (särskilt i städerna) och därmed medverka till
nattvardslivets befrämjande.

När-det gäller dopet, kunna vi skönja en stigande tendens att förlägga
denna akt till dess rätta plats, kyrkan. Människor, som för några årtionden
sedan aldrig skulle ha fallit på tanken att döpa barnen i kyrkan, göra det
nu med glädje. Det vore att önska, att denna tendens sträckte sig ända
därhän, att det bleve vanligt att förrätta dopet inför en till gudstjänst
församlad menighet. I ett föredrag 0111 "vårt misshandlade dopsakrament"
vid prästmötet i Karlstad 1947 betonade biskop Runestam med styrka
denna angelägenhet. Genom den utveckling, som förvandlat kyrkdopen
till "vinkeldop" och social sed, har, framhölls det, särskilt den förpliktelse
till kristlig fostran som ligger i barndopet försatts ur kraft. Liksom hela
den heliga handlingen ginge förlorad för baptisterna och pingstvännerna,
om dopet förlades till predikantbostaden eller något hem, så reder sig
icke heller i vår kyrka barndopet utan församlingen. Dopets verkan på det
döpta barnet är beroende på dess ställning i församlingen. "Det är vad
det är för det lilla barnet som döpes endast därigenom, att det är en
handling mitt i församlingen. Det är att förfalska hela dopet att skilja ut
dess verkan på barnet såsom något för sig, oberoende av dess verkan på
församlingsgemenskapen."30

Med "kraftig ensidighet" har här uppmärksamheten fästs vid en viktig
punkt. Det skulle utan tvivel innebära ett stärkande av dopets ställning,
om det även i det yttre framträdde som en församlingshandling.

Säkerligen överskrider icke heller prästen sin befogenhet, om han i
samband med dopförrättning på ett taktfullt sätt erinrar om
fadderinstitutionen. I en sekulariserad tid är det icke uteslutet, att denna institution
kan få en ny betydelse för barnens kristliga fostran. I vilket fall som
helst måste det vara en tillgång för barnet, att goda tankar och förböner
knytas till detsamma.

306’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0312.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free