- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
311

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 2. Vägar vi ha att gå - 2) Konkreta uppgifter - b) Kyrkans undervisning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vad som varit. Till tre fjärdedelar äro vi helt enkelt beroende av det
undermedvetna, i vilket vanorna ingå. Man får därför icke vara alltför
snabb att tillgripa uttrycket "vanekristendom".32a Att ett handlande blivit
en sed kan även vittna om ett ökat engagemang. I alla händelser
innebära våra vanor en själslivets ekonomisering av stor betydelse. Vid
beaktande av här angivna allmänna synpunkter synes upplysningsverksamheten
komma att röra sig om vissa enkla men betydelsefulla förhållanden.

Ifråga om gudstjänstliv och kyrkogång torde den framför allt böra
syfta till vidgad kyrkokunskap.

Dit hör i första rummet kännedom om den svenska kyrkan i allmänhet
och särskilt om den egna församlingen och dess kyrka. Erfarenheten
har visat, att en ökad förtrogenhet med kyrkorummet och dess historia
även kan väcka intresse för det som förehaves i kyrkan. De kyrkaftnar
med föredrag om domkyrkans historia, som för några år sedan
anordnades i Västerås, voro till mycken glädje. Kyrkobyggnaden får icke
förbli ett outnyttjat kapital. Dess skatter skola bringas i ljuset. Murarna
kunna verkligen predika vackert, som Pontus Wikner brukade säga.

Men till kyrkokunskapen hör också kännedom om gudstjänstens
innebörd. Och härvid gäller det att rätt dela lag och evangelium.

För en evangelisk kristendomsuppfattning ligger det närmast att se
gudstjänsten ur gåvans synpunkt. Och detta är något som aldrig får
förgätas. "Herrens sköna gudstjänst" bör tecknas i sådana färger, att
ingen kan undgå att känna: Detta är något, som angår mig, något som
jag icke kan undvara. Jag behöver gudstjänsten för min egen del, och
det skulle vara en oersättlig förlust att vara borta. Grundtonen i allt
upplysningsarbete på detta område bör vara glädje, glädje över
söndagens gåva. Vilodagen är ämnad till en gåva, icke en plåga. Och skall
arbetet bära frukt, måste gudstjänsten klart framstå som ett
evangelium, vilket icke skymmes av småaktiga människostadgar. Evangelisk
bör upplysningen vara även i den bemärkelsen, att varje tanke på
gudstjänsten som ett förtjänstfullt verk bannlyses. Här bör all mänsklig
berömmelse vara utelyckt.

Men denna synpunkt kan icke vara den enda. Gudstjänsten måste även
ses ur ansvarets och pliktens synvinkel. Varje gåva förpliktar. Vi skola
en gång svara för, hur vi tagit vara på gudstjänstens gåva. Detta inses
särskilt tydligt, om vi besinna, att gudstjänsten innerst är en
församlingshandling. I våra dagar brister det mycket i denna insikt. Läser
man intervjuer angående kyrkogången, frapperas man över huru
genomgående de tillfrågade betrakta gudstjänsten såsom något, som endast

311’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:13:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrksed/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free