- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
316

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 2. Vägar vi ha att gå - 2) Konkreta uppgifter - b) Kyrkans undervisning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

2. Den andra invändningen mot barndopet, som varit av betydelse
för dopfrekvensen, lyder: Lät barnen själva bestämma om dopet, när
de bli äldre. Denna tankegång motiveras, dels med att de små barnen
intet förstå av det hela, dels med att barndopet skulle på ett otillbörligt
sätt föregripa barnens eget ställningstagande. Vad kan sägas härom? Ja,
uppfattades dopet i vår kyrka övervägande som en bekännelsehandling,
skulle resonemanget kunna ha ett visst fog för sig. Men nu är barndopet
enligt den kyrkliga åskådningen i främsta rummet en nådeshandling och
en utkorelsehandling. Och i denna sin egenskap kan dopet icke vara
beroende av barnets tro utan endast av Guds ord och löfte. Fasthålles
denna synpunkt, bortfaller även all anledning att tala om någon
otillbörlig inverkan på barnets utveckling. Dopet betyder en nådesmöjlighet
men fråntager icke barnet dess rätt och plikt till eget ställningstagande.
Den som skriver dessa rader har aldrig hört någon förebrå sina
föräldrar för att han blivit döpt. Däremot har han ofta hos odöpta
personer mött en hemlig sorg över att ha blivit ställda utanför det kristna
sammanhanget.

En fast anknytningspunkt har barndopet i föräldrakärleken. "Dopet
förstod jag icke, förrän jag blev mor", yttrade en dalkulla en gång
till en präst. En saklig upplysning förbiser icke dopets rent mänskliga
motivering.

Behöves upplysning även om konfirmationen? Utan tvivel behöves det.
De vanligaste skälen till uteblivande från konfirmationsundervisningen
torde vara:

-1. Deltagandet är frivilligt. I en tid, då den obligatoriska
undervisningen utsträckes allt mera, är det förklarligt om många föräldrar och
barn vilja undandraga sig det som icke är alldeles nödtvunget. Häremot
torde det vara nog att påpeka, att mycket, som icke är påbjudet i lag och
författning, ändå kan vara viktigt.

2. I skenbar motsättning till det nyss angivna skälet ställa sig mångà
kritiskt till konfirmationen därför, att de i denna se ett andligt tvång.
Härvid hänvisar man särskilt till två ting: avkrävandet av en
trosbekännelse i konfirmationen och konfirmationens traditionella förbindelse med
den första nattvardsgången. För bådadera äro, menar man,
konfirmanderna omogna.

Härtill kan genmälas, att det ej kan vara fråga om något annat
tvång än sedens, och att icke heller detta tvång nu är så starkt som förr.

316’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0322.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free