Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 2. Vägar vi ha att gå - 2) Konkreta uppgifter - b) Kyrkans undervisning - c) Åtgärder av praktisk art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla men särskilt till de många, som ännu på flera eller färre punkter
äro bundna vid den kristna traditionen. Hos dem saknas icke
anknytningspunkter. Det gäller blott att aktivisera den redan förefintliga
inställningen. Den som går i kyrkan "någon gång", borde kunna bli en mera
regelbunden kyrkobesökare. Då de tillfälliga kyrkobesökarnas antal är
synnerligen stort, synas möjligheter icke saknas för ett fruktbärande
arbete.
Vad formen för upplysningsarbetet beträffar, finnes vid sidan av de
förut angivna sätten rum för både skriftlig och muntlig information.
I förstnämnda fallet äro stiftens julböcker ett synnerligen lämpligt forum.
Den effektivaste formen är icke sällan den konstlösa umgängeisen
människor emellan. Den som enkelt och anspråkslöst talar om för sina grannar
och vänner, vad han fått i gudstjänsten, och huru han ser på sin
"kristendomsplikt", kan bliva en medarbetare till mångas glädje.
Åtgärder av praktisk art
Då det gäller återupplivandet av den kyrkliga seden kunna även
praktiska åtgärder vara erforderliga. Intet som kan göras för att
underlätta bruket av Ordet och sakramenten bör underlåtas. Många gånger
rör det sig härvid om ting, som i och för sig kunna förefalla små och
obetydliga. Men icke minst på detta område äro ofta småsaker av stor
betydelse. I det följande skall givas några exempel på dylika åtgärder.
Någon fullständighet har härvid icke eftersträvats.
Vad gudstjänstlivet angår, måste vi i huvudsak inskränka oss till att
beröra några yttre anordningar, som kunna vara till gagn. Beträffande
söndagshelgden torde på lagstiftningens väg numera intet vara att vinna.
Vad som kan göras är att tillse, att gällande lag efterleves, och att i
synnerhet respekten för gudstjänsttiderna upprätthålles. Men eljest fattas
icke arbetsuppgifter. Särskild omsorg måste ägnas åt högtidsfirandet. Det
är av största vikt, att detta bevaras. Införandet av söndagens eller
helg-dagens namn i predikoturerna kan bidraga till att hålla kyrkoåret levande
i folkmedvetandet. Vidare kunna åtgärder behöva vidtagas för att göra
kyrkorummet mindre ödsligt, än vad det ofta är. Våra stora kyrkor, som
byggdes under tider, då kyrkogången var en medborgerlig plikt, äro
ägnade att förstärka intrycket av tomhet. Den lilla menigheten försvinner
i det stora rummet. Detsamma gäller i viss mån även om kyrkorna i de
mindre församlingarna. I en kyrka med utrymme för 200 personer i en
318’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
