Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 2. Vägar vi ha att gå - 2) Konkreta uppgifter - c) Åtgärder av praktisk art
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
församling med 400 innevånare förefaller det rätt folkfattigt, när 8 %,
32 personer, infinna sig i helgedomen, "i synnerhet om flertalet sitter på
läktaren", understryker med rätta biskop Rundgren i ämbetsberättelsen
för Visby stift 1934. Ödsligheten kan i icke ringa mån motverkas genom
att antalet bänkplatser nedbringas. Det är numera icke nödvändigt att
utnyttja varje kvadratmeter i kyrkan till sittplatser. I somliga församlingar
ha under vintertiden sakristiorna med fördel kunnat användas för
gudstjänsterna. I Högby i Linköpings stift har den stora kyrkan delats i tre
sektioner för att under samma tak kunna inrymma gravkapell, en
"lillkyrka" med 125 platser och en större gudstjänstlokal för de stora
högtiderna med 650 platser. Kunde sedan även kyrkobesökarna förmås att
sätta sig i en samlad grupp på de bästa platsenia, skulle gemenskapen
genast bli varmare och hemkänslan starkare. På 1870-talet bestraffade en
präst i Värmland från predikstolen församlingsborna för deras benägenhet
att tränga sig fram till de främsta platserna. Numera torde icke dylika
förmaningstal vara behövliga. För en förbättrad kyrksamhet är det även
nödvändigt, att alltför stora församlingar delas. Sådana
församlingsdelningar ha ofta varit till stort gagn. Vad har icke småkyrkorörelsen i
Köpenhamn betytt för kyrkolivet i Danmarks huvudstad!
En åtgärd, som är ägnad att befrämja kyrksamheten, är insättandet
av kyrkbussar åtminstone vissa sön- och helgdagar. Icke minst i Västerås
stift, där många ha lång väg till kyrkan, kan en dylik anordning bli en stor
hjälp. Varför skall ett förträffligt kommunikationsmedel icke få lov att
tjäna gudstjänstlivet? Stiftsmötet i Köping 1948 riktade en hemställan
till stiftets församlingar att överväga åtgärder till underlättande av
gudstjänstbesöken i våra kyrkor. Särskilt borde uppmärksamheten fästas vid
möjligheten att anordna kyrkbussar från mera avlägset belägna byar.
Samtidigt vädjade även stiftsmötet till ideella föreningar och andra
sammanslutningar, som företaga söndagsutfärder, "att planera dessa så, att
gudstjänstbesök däri ingår". Av många tecken att döma ha dessa och andra
vädjanden icke förklingat ohörda. En blick i en tidning före en helg visar,,
att särskilt kyrkbussarna ha slagit igenom.
Ett verkligt hinder för kyrkobesök är i många hem svårigheten att få
någon, som kan taga hand om de barn, som icke lämpligen kunna medtagas
till kyrkan. Bristen på hemhjälp synes bli allt större. Därför ha de försök,
som gjorts att anordna "barnvakt" eller "kyrkbarnkammare" under
gudstjänsterna, hälsats med tillfredsställelse. På denna punkt kunna
medlemmar av kyrkliga sammanslutningar göra en betydelsefull insats till hjälp
för kyrka och hem. Att göra något för att bereda husmödrarna tid för
319’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
