- Project Runeberg -  Den kyrkliga seden, med särskild hänsyn till Västerås stift /
326

(1949) [MARC] Author: Ernst Enochsson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Uppgiften - II. Den kyrkliga sedens förnyelse - 3. Medhjälpare

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

härvid ha de kyrkorådsdagar, som under senare år hållits, en viktig
uppgift. Vid dessa tillfällen behandlas även innersidan av kyrkorådens
åligganden. Överhuvud finnas skäl till ökad frimodighet beträffande
kyrkorådens villighet att medverka.

Vågar man hoppas på någon hjälp från hemmen? Det kan icke
förnekas, att många hem i denna tid äro föga skickade att giva barnen någon
kyrklig fostran. Men lika visst är, att alla hem, där barnen bli döpta, ha
förpliktelser i detta avseende. Och kyrkan får aldrig upphöra att vädja
till hemmens ansvarskänsla. Det behöver predikas, att varje mor som
läser aftonbön med barnen gör en betydelsefull gärning. I seden har ju
även hemmet en ovärderlig hjälp i sitt fostringsarbete. Mycket, som
barnen icke ha lust att göra, blir överkomligt, om det uppbäres av en allmän
opinion. Hur det skall kunna gå att fostra barn utan stödet av fasta
sedvänjor är en gåta.

Men barnen bli större och börja skolan. Och icke heller skolan kan
undandraga sig ansvaret för barnens kristliga fostran, så länge den är
en kristen skola. Särskilt synes det ligga i linje med skolans
kristendomsundervisning att göra barnen förtrogna med kyrkoår och gudstjänst. Utan
samband med den nu levande församlingen bli de inhämtade kunskaperna
lätt endast historiska notiser. En svensk högmässa kan ge mera verklig
kunskap om vad kristendom är, än de flesta tro. Därför är det angeläget,
att de band, som ännu finnas mellan skolan och gudstjänstlivet,
bibehållas och stärkas. I synnerhet är det önskvärt, att den gamla traditionen
att på lördagen läsa någon av söndagens texter fullföljes. I gången tid
ha lärarnas, och särskilt lärarinnornas, insatser i den kyrkliga
verksamheten varit sådana, att vi ha skäl att fråga: "Var stode vi, om de ej
funnits till?" Även för framtiden är kyrkans arbete beroende av deras
medverkan. Kyrkliga lärarförbundets strävanden att stärka sambandet
mellan kyrka och skola äro värda allt stöd.

Men ringen av medarbetare måste vidgas. Det borde vara en självklar
sak, att medlemmar av kyrkliga arbetsföreningar av skilda slag ginge i
spetsen vid den kyrkliga sedens återuppbyggande. Särskilt kunde man
vänta, att varje kyrklig sammanslutning vore en kyrkogångsförening.
Så har dock icke alltid varit fallet. Att vara med i en kyrklig arbetskrets
är en sak, att gå i kyrkan synes vara en helt annan. De mindre kretsarna
kunna i verkligheten bli en ersättning för den stora
församlingsgemenskapen. Saken är förklarlig. Många känna sig icke mogna för den vidare
gemenskapen. Men den är därmed icke försvarad. Blott om en
gruppbildning kan fostra människor till att taga ansvar för gudstjänsten, gör

326’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 00:23:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrksed/0332.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free