Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
like. Får icke svar, icke en blick, icke en min.
Försvinner åter i mörkret. Och spillran glider vidare
genom labyrintens cirkelformiga, s-formiga,
vingliga gångar.
Som sagt – det finns en enda trång gränd, vars
raka lopp mynnar ut där labyrintens värld slutar
och storstadens tar vid. Mittför mynningen
blänker ett fönster med en fyrs starka och dragande
sken. Ett stort, halvbågformat fönster. Sett långt
inne från gränden kan det nästan likna ett väldigt,
solglittrande Gud Faders öga på ett målat
kyrkfönster. För den som kommit ut i den trånga raka
gränden blir det gärna så att han med eller mot
sin vilja styr kosan mot skenet. Och har han icke
längre någon vilja, drages han oemotståndligt. Det
är någonting besynnerligt lockande och främmande
hos det där ljuset – sett från labyrinten.
Och likväl är det ett högst vanligt fönster i
bottenvåningen av ett stort hus. Huset är också
högst vanligt, högst banalt i sin pompösa storhet.
Ett Grand Hôtel kanske eller en klubblokal. Blickar
man in genom fönstret, som väl av glömska
lämnats blottat, skall man finna ett ytterst elegant och
ytterst korrekt inrett rum, men just så slätstruket
som endast det ytterst eleganta och korrekta kan
vara. Mittpå golvet står ett bord med tända ljus,
och kring bordet sitta tre unga herrar och spela
kort. Men inte heller på den punkten skall man
vänta sig någon rafflande sensation! Spelet är en
vanlig, halvsömnig aftonbridge, guldstaplarna äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
