Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten. I.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förnimbar och flyktingen från labyrinten känner sitt
främlingskap på nytt.
Tjänaren sätter en bricka framför henne, och
det sätt på vilket hon kastar sig över maten visar
ju dock att ett svalg är befäst – – – Det är inte
bara den korrektaste bland korrekta, en gammal
lakej, som med vämjelse vänder sig bort, utan även
hans unga herre.
Dock, hans medlidande är ju alltjämt lika varmt.
Då flickan slutat att äta och åter trött sjunker
samman med den sista tuggan knappt svald är det
herr Axel själv, som lägger henne till rätta bland
kuddarna, som sveper filten om henne, som släcker
ljuset – endast lämnande en svag liten lampa
brinnande – och som, då flickan ögonblickligen tycks
ha fallit i sömn, försiktigt smyger ut ur rummet.
Äntligen har han kommit till en punkt, unge
herrn, där han kan pusta ut, se sig om, småle ett
grand åt sig själv. Den nervösa oron, hetsen har
upplösts, det hemlighetsfulla är borta. Kvar stå
endast två fakta: han har gjort en ganska god
gärning, och han har skaffat sig en ganska besynnerlig
flicka på halsen. Det första gott och väl, det
senare – mera tvivelaktigt. Men det bekymrar
honom på det hela taget mycket litet. I klok
eftertanke kan han alls inte mäta sig med sin trogne
tjänare, som beredd att assistera husbonden vid
avklädningen, gör honom en massa frågor och
föreställningar. Är skrivbordet där inne i rummet
där flickan lämnats ensam, är det låst?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
