Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrint II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vita och silkeslena, så kära och glömska och
obekymrade!
De där kattorna föra tanken till den stora
kattvännen, fru Grossman. De kära, mjuka kräken fylla
hennes famn, kleta sig mot hennes grå morgonrock,
rulla sig i den grå, kuddrika divanen, bilda en
gråsvart ram kring fru Grossmans mjuka person och
färgade ansikte. För resten ett riktigt mysande
gott ansikte. Fru Grossman gör som sina katter
– spinner.
Och vänder man sig nu om, får man till fyllest
förklaring på det belåtna uttrycket i fru
Grossmans kisande ögon. På väggen mittemot finns en
stor spegel, och framför denna exponera och
betrakta tre unga kvinnor sina behag. Sannerligen,
vid första ögonkastet tycker man sig se en
charmant bild av gracerna. En mera indiskret
granskning upptäcker visserligen att skönheten har sina
fläckar: glansen är något litet kantstött. Men fru
Grossman har en vän som ej blott beundrar
fägringen, utan även förstår att vara den till nytta.
En liten spelevinker, men en tusan till karl, en
rapp liten satan, en konstnär till dels, fast på ett
obestämbart område. Någon vanlig skräddaresjäl,
kostymuthyrare, maskör, frisör är han inte. Han
har blick, han har smak, han har en brinnande
entusiasm, han är trollkonstnären som förvandlar
grändens vattusiktiga skönhet till en prinsessa av
rik och riktig fägring, en maskerad prinsessa!
Hans arbete är icke lätt, och vore han ej en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
