Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrint II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
mannens nyfikenhet och släckt ljuset. Dock, snart kan
han ge fru Grossman upplysningar. Han ser
hennes silhuett mot fönstret. Tydligt och i detalj kan
han väl icke urskilja vad hon har för sig, ser
likväl att hon klär sig, klär sig brådskande, mycket
brådskande. Och det kan behövas, ty nu kommer
hennes kavaljer för att hämta henne. Det är en
städad och hygglig ung man, ytterst korrekt, kanske
en av herr Axels medspelare den där lugna kvällen,
kanske också någon annan – vem kan skilja bär
från bär?
Emellertid hör punktlighet till hans vanor och
till hans rättigheter, han sitter med uret i hand, och
det är en tämligen småsur kavaljer som väntar
Ingrid, då hon äntligen träder ut ur sin kammares
mörker. I dörröppningen står hon själv som ett
mörker, svept från hjässan till fotabjället i en svart
domino, en elegant domino, naturligtvis,
sidenglänsande, men tämligen dyster dock. Betyder
ingenting! Hennes ögon le, hennes läppar le, kroppen
i sitt dystra hölje tycks spritta av karnevalshumör.
Hon dansar fram mot den ljusnande kavaljeren,
böjer sig över honom, lägger sin arm kring hans
skuldror, närmar sitt ansikte till hans. För några
ögonblick bildar hon och han just samma grupp
som hon och han på affischen. Och för att sätta
pricken över i, och därför att hon nu befinner
sig i ett så uppsluppet lynne och för att driva
tusenkonstnärens och fru Grossmans beundran till
sin spets, fullkomnar hon affischens skälmaktiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
