Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
även om kavaljeren flammar upp i någon energisk,
men tämligen meningslös åtbörd eller muttrar några
förbittrade ord, förblir fru Grossman oberörd.
Först då kattorna vakna, vaknar fru Grossman.
Och kattorna skjuta rygg, och fru Grossman
skjuter rygg. Mittibland dem står den svarta dominon.
Var blir nu kavaljerens väl överlästa anklagelse
och strafftal av? Jo, han står ju där framför
dominon och gestikulerar med sin hatt, men hans
gester bli allt ömkligare, och orden börja tryta.
Och nu blir han till på köpet berövad sin
gestikulerande hatt, hans så att säga bästa vapen
i den ojämna duellen. Flickan tar den med ena
handen, och med den andra höjer hon en viss
plånbok, vars innehåll hon skakar ut i hatten. Så
sätter hon den på ägarens huvud. Med kläm! Och
sedlarna fladdra! Då vaknar fru Grossman helt.
Kavaljeren ligger på alla fyra och plockar sedlar,
fru Grossman desslikes. Det är onekligen en löjlig
syn. Och flickan må väl skratta. Då glömmer
kavaljeren sina sedlar, glömmer fru Grossman,
glömmer kvällens smälek och förtret; han slår
armarna kring hennes knän, drar henne intill sig,
kysser hennes händer, hennes kjortel. Och flickan
skrattar.
Böjd och förödmjukad, fast på ett annat sätt,
sitter vid sitt skrivbord Axel med huvudet stött och
ansiktet dolt i händerna. Onekligen har han råkat
i en brydsam situation: han har satt sin heder i
pant och tagit en person i förvar, som var allt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
