Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varje mänsklig maskerad. Och så ivrig och så livlig
hon är, så brått hon har! Skynda sig, fru
Grossman, med kappan, och var är bilen, herr kavaljer?
Är hon så rädd att maskeradens ljus skall slockna
innan hon får dansa, beundras, skratta – skratta
ut? Eller tror hon kanske på ett nytt möte – som
hon åter skall forma efter sitt behag och sitt
trotsiga hjärtas ingivelse?
Ett möte blev det verkligen. Bilen susar
snuddande nära förbi en ung man som skyndar
tvärsöver torget. Men varken ser hon honom eller
han henne. Han går mot labyrinten: oron jagar på,
desto mer som han icke rätt vet var han skall söka.
Hans enda hållpunkt är hotellet med det stolta
namnet, fru Grossmans residens. Dit styr han
således kosan genom labyrintens gränder, stiger in
i kaféet, mer ödsligt än vanligt. Icke ens fru
Grossman pryder dess fondvägg. En enda gäst finns
där, en flicka – och vid första anblicken kommer
hon honom att rycka till. Det är icke den han
söker, men kunde vara hennes tvillingsyster. Och
dock finns likheten blott i ett enda, men
dominerande drag: nöd.
Nu kommer kyparen, den unge mannen begär
upplysningar och hänvisas med en trumpen
åtbörd till den dörr som leder till hotellets inre
regioner. Han går uppför en trappa och står
ansikte mot ansikte med fru Grossman. Och den
upplysning han begär ges honom med ett så sött
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
