Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
dunkel – men i ett festligt tåg. Kavaljererna bära
facklor.
Tåget dansar fram över torget, lilla
rokokogrevinnan främst, stojande, munter, utan sorg eller
suck. Men plötsligt stannar hon, blir efter.
Framför henne ligger ett stort hus, dess fasad är
alldeles mörk, undantagandes ett stort fönster i
bottenvåningen. Däri ligger ingenting besynnerligt,
nej, det finns väl ingen människa som kan finna
det besynnerligt. Blott lilla grevinnan. Hon dras
oemotståndligt fram mot fönstret. En gång förr
har hon drivits framåt av samma oemotståndliga
makt och mot samma lysande fönster.
Närmare besett och betänkt är det kanske ändå
någonting besynnerligt och nästan spöklikt med det
där rummet. Där stå de korrekta, eleganta
möblerna, där står mitt i rummet spelbordet, och
från ljusskålen i taket flödar ljuset ned över tre
tomma stolar. Det är säkerligen den starka
belysningen i ett alldeles människotomt rum, som verkar
spöklikt. Man kan så lätt för någon sekund se det
befolkat av fantomer.
Det muntra festtåget har stannat, ropar efter
grevinnan och närmar sig nu. De finna henne
alldeles fascinerad av fönstret. Orsaken kunna de
icke förstå, ej heller uttrycket i hennes ansikte.
Men då de upptäcka en liten leksaksrevolver i
hennes hand skrika gracerna till i skälmsk fruktan.
Och lilla grevinnan vaknar, skrattar, vaknar till ett
riktigt karnevalsskämt. Hon höjer revolvern, siktar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
