Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Labyrinten III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på den flödande ljusskålen i spökrummets tak.
Och fönstret, som lyser så vackert långt in i
labyrinten, slocknar plötsligt.
Skaran tar till flykten, räddar sig in i labyrinten,
stannar för att skratta ut. Det sista
karnevalsskämtet, skrällen, skärvregnet från det krossade fönstret
har tydligen från lilla grevinnan förjagat varje
spår av tungsinne. Hon rycker till sig en fackla
och leder nu skarans muntra vandring genom
labyrintens gränder.
För Axel, som nu tröttnat att vänta på
tiggerskan, men som dock, obeslutsam och orolig, driver
omkring i närheten av hotellet, är det en rätt
sällsam syn, detta brottstycke av en glad,
fantastisk fest i en så dyster omgivning. Och
sällsammast för honom ter sig väl den lilla
rokokogrevinnan, vars uppsluppna glädje fyller gränden
med skratt och sång. Hon svänger facklan över
sitt huvud och dess ostadiga sken skulpterar fram
ur mörkret än här än där någon ömklig gestalt,
något tärt ansikte med sammanpressade läppar,
slött och trött stirrande ögon.
Helt naturligt att den unge mannen viker undan
för maskeradtåget. Det möte han nyss längtade
efter får plötsligt ett mera tvivelaktigt värde: i
varje fall måste det uppskjutas tills skaran
skingrats. Han viker därför in i sidogränden och fattar
posto vid kaféfönstret. Fru Grossman sitter på
sin gamla plats vid fondväggen och på bordet står
en halvutdrucken champagneflaska. Dagen – eller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
