Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mike Todanz' Mike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riksdagen och dechargedebatt vid gravarna! Å nej, vi
känner er, vi känner er!
Mike vandrade tungt hem, inte tal om fladder.
Hans ansikte var plommongult, sen blev det
olivgrönt. Mitt på salens trasiga vaxduksmatta satt
Mike d. y., skyldrade med skallran och ropade:
Pa-pa! Todanz svarade saktmodigt: Jag är icke
din pa-pa mer än någon annan, men du har ansett
dig ha rätt att ruinera mig. Nå ja, det kan
möjligen vara ett bevis för att jag är din pa-pa. –
Fru Todanz låg på den låga divanen, håret
utslaget och armarna slappt nedhängande så att
fingerspetsarna doppades i golvets damm. Hon
blundade men såg nu upp och sporde: Är du
ruinerad, Mike? – Ja visst tusan är jag det, sa Mike
och förändrade färgen till blårött just som en
kameleont. Fru Todanz fortsatte efter några
ögonblick: Och det är ju sant vad du sa – det var bara
en slump att vi älskade varandra? Todanz svarade
som han tyckte diplomatiskt: En man står vid sitt
ord. Fru Todanz slöt åter ögonen, gäspade hjärtligt
och mumlade: Nå då så.
Det var familjen Todanz’ svanesång.
Följande dag hade fru Todanz lämnat hemmet.
Avskedsbrevet till mannen innehöll bland annat
denna punkt: Jag tycker mig ha märkt att du trivs
med andras barn – var därför så god och behåll
honom som slumpen givit dig. En utförlig
beskrivning av hans skötsel ligger i översta
byrålådan. – När Mike läste detta om skötseln,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
