Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mike Todanz' Mike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Envar, som plötsligt fått ett skrikande,
sprattlande barn placerat i sin famn, vet fuller väl att
situationen är både brydsam och pinsam. Icke ens
portvakten på ett barnhem är den helt vuxen.
Cerberus trampade oroligt av och an, syntes beredd
än att sätta barnet på backen, än att slunga det
efter den bortskyndande fadern. Slutligen rusade
han in i sitt hus, frigjorde sig från barnet och
störtade åter ut i riktning mot överläkarens
paviljong.
Intränglingen hade emellertid ingenting otalt
med överläkaren, så snart han såg sig obemärkt
slog han in på den väg, som ledde till filantropens
bostad. Med brickan i hand passerade han
oantastad. Bostaden visade sig vara en tämligen
obetydlig villa, så övervuxen av murgröna och andra
klängväxter att icke ens fönstren lämnades helt
fria. Todanz slog med dörrklappen, en kraftig
betjänt öppnade. Todanz stack fram brickan och
förklarade att överläkaren sänt honom till herr baron.
Betjänten höjde ögonbrynen och utbrast: Vad nu?
Herr baron gör just sin rond tillsammans med
överläkaren! – Det vet jag, ljög Todanz flinkt,
jag har själv deltagit i ronden och skall nu invänta
herr baron. Betjänten skakade på huvudet men
brickan gjorde även här sin verkan och intränglingen
fördes till Elberfelds arbetsrum.
Han fick vänta. Rummet var enkelt och utrustat
med få föremål. Fönstren utåt parken stodo öppna
men den täta murgrönan nästan skymde utsikten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
