Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mike Todanz' Mike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Filantropen fortsatte livligt: Min anstalt är
byggd på principen: Bort med föräldrarna! De
barn, som lämnas här, få aldrig återse »de sina»,
som det så vackert heter. Det är för resten gammal
god barnhuspraxis. Och föräldrakärleken,
modersinstinkten? Vi besväras sällan av dem. En gång
lämnade en mor här sitt barn, knappt årsgammalt.
Efter fyra eller fem år började hon överhopa oss
med brev. Hon ville återfå sitt barn, hennes
modersinstinkt hade, tyvärr alltför sent, vaknat.
Till slut lät jag svara: Kom och hämta! Hon kom.
Vi hade släppt lös alla barnen på stora fältet mitt i
parken. Jag sa åt kvinnan: Finn ert barn! Låt
er modersinstinkt flöda och rätta er blott efter den.
Ni har obegränsad tid på er. Sök! Finn! Hon
hånlog åt mig och sa: Som om det skulle vara någon
konst! Barnen lekte. Hon begav sig in bland dem
granskande än den ena, än den andra. Plötsligt
störtade hon sig över en liten flicka. Den var det!
Hjärtat hade talat. Men översköterskan – den
enda som visste något om barnet – talade också.
Hjärtat hade tagit fel. De stunder, som följde,
blevo rätt fantastiska. Kvinnan i sin mörka dräkt
betraktade med allt hetare och skärpta ögon denna
flock av lekande, vitklädda barn. Hon sköt ned
som en rovfågel på en kycklingkull, alltmera på
måfå, alltmera ängslad. Till slut stod den goda
översköterskan inte längre ut med detta intressanta
men något pinsamma skådespel. Trotsande vår
överenskommelse gav hon kvinnan ett tecken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
