Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Mike Todanz' Mike.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jag ger inte två styver för människans frihet!
Vare sig man är far eller ej. En sån här tingest
(han jonglerade med elfenbensbitarna) kan suga
musten ur en likaväl som en hel familj.
Han lystrade; även Todanz. Genom fönstrets
solbelysta murgrönsgaller flöt in i rummet en strid,
porlande bäck av hundratals förenade barnstämmor.
En av anstaltens avdelningar befann sig på
promenad i parken. Todanz smålog ofrivilligt vid det
muntra ljudet; filantropen sa: Det är mina
småttingar – tusen i stället för en.
Han kastade från sig elfenbensbitarna, han
stirrade ned i golvet. Han sa, nu alldeles utan
upphetsning:
Hur var det ni sa i början av vårt samtal? Ni
önskade veta någonting om mig som jag önskar att
ingen måtte få veta. Var det inte så?
Journalisten Todanz spratt till och förde pennan
till papperet. Filantropen drog munnen på sned,
sa: Ä, skriv inte! Det får i alla fall inte tryckas –
Han lyfte blicken och såg Todanz in i ögonen.
Med en viss sval och lugn bestämdhet yttrade
han:
Vad jag önskar? Jag önskar att jag ägde min
frihet och några kilo dynamit. Då skulle det snart
vara slut med de där, som prata och skratta och
sjunga där ute. Har ni förstått? Slut.
Todanz öppnade munnen, slöt den åter. Halvt
omedvetet lade han ifrån sig pennan och blocket.
Filantropen fortsatte i samma lugna, svala ton:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
