Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När hallonen mogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gladde honom, att han kunde bereda den olyckliga
varelsen ett nöje. Han tog det som ett gott
förebud.
Hästen behövde icke känna sporrarna för att
sätta av i galopp. Gumman hade tydligen skrämt
honom. Herr Olof, som under sin tvekan förlorat
sju eller åtta minuter, gav honom så gott som
fria tyglar. Det blev en lustig ritt, en glad ritt, en
god ritt. Trots den starka farten vände han sig
ett par gånger om i sadeln och konstaterade med
tillfredsställelse att den svarta grodan alltjämt
skuttade vägen framåt i rätt riktning. Ändock en
liten god gärning att fröjda en olycklig själ, tänkte
herr Olof. Och icke mindre god därför att den
träffar just henne, mor i Nor. Till på köpet
kommer jag fram i rättan tid.
Men kommen strax söder om Nor måste han
åter stanna, dock endast för ett par minuter. Han
hade upptäckt bonden, som strävade fram över
fälten i riktning mot sjön och skogen. Troligen
var han ute och letade efter den sjuka, fruktade
kanske att hon gått ned sig i sjön eller störtat i
stora grusgropen. Herr Olof hojtade och när
bonden stannat och vänt sig om, satte han händerna
i tratt för munnen och ropade: Hon har gått till
Stora Vi. Han upprepade satsen några gånger
och pekade, varpå bonden tecknade att han
förstått och ändrade kosa.
Herr Olof fortsatte i skritt. Det föreföll honom
som om vägen – vägen till lyckan! – nästan vore
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
