Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När hallonen mogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
skogen i en stor glänta och hela vägen utmed
grusgropen låg klar framför honom.
Fem eller sex av kantstenarna hade rasat och
tagit en god del av vägen med sig. Och där nere
låg giggen, upp- och nedvänd, nästan begraven i
grus. Bredvid ena hjulet, som stack upp ur
grushögen, stod den lilla Ullerydsgrållen, till synes
oskadad. Herr Olof lade genast märke till att
hästen med grimskaftet var bunden vid hjulet.
Det var otänkbart att den sinnessjuka, sedan hon
väl skrämt hästen ned i grusgropen, skulle ha visat
en sådan klok omtanke. Alltså måste det vara
Lottens verk. Alltså var hon räddad. Men hennes
räddning kunde endast förklaras på så sätt att hon
i tid varsnat faran och lyckats kasta sig ur vagnen.
Antagandet bekräftades genast; på andra sidan
vägen låg en kullstjälpt korg som i den mörka
mossan tömt sitt innehåll av röda hallon. Att
Lotten icke tagit någon allvarligare skada i fallet
bevisades av det faktum, att hon efteråt kunnat
klättra ned i gropen för att binda grållen.
Antagligen hade hon sprungit skogsvägen hem för att
skaffa hjälp.
Herr Olof ropade gång på gång hennes namn,
men skogens mjuka tystnad hade icke ens ett eko
till svar. Den plötsliga dödande skräcken, som så
hastigt upplösts, lämnade efter sig ett kväljande
missmod. Omedvetet sökte han nya anledningar
till oro. Han föreställde sig Lotten på hemvägen
förföljd av den sinnessjuka kvinnan, snubblande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
