Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När hallonen mogna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i en ond handling, eller som en ond dröm
förverkligas i ett hemskt uppvaknande. Redan urskilde
han var man i gruppen, igenkände samma klunga
av karlar, som han sett vid vägskälet. Främst gick
bonden i Nor, fri, utan börda. De andra buro
mellan sig på en bår av grovhuggna stolpar och
gula bräder, spillror av giggen, en kropp höljd i
ett svart skynke.
De möttes, herr Olof och männen. Båren sattes
ned. Bonden i Nor lyfte en flik av det svarta
skynket. Herr Olof såg och slöt ögonen. Efter en
stund sade han:
Jaså, det är hon.
Och bonden i Nor upprepade:
Ja, det är hon. Det är mor.
Även de andra männen yttrade några ord. Det
var dock en lycka i olyckan sade en av dem, att
det var gumman och inte unga fröken, som fick
släppa livet till. En annan berättade, att de hade
mött fröken Lotten bortom vägskälet strax efter
det att herr Olof ridit förbi. Hon var alldeles
oskadd och hade sneddat genom skogen för att så
fort som möjligt få hjälp från Stora Vi. En tredje
skildrade utförligt, efter fröken Lottens
beskrivning, hur olyckan inträffat. Gumman hade suttit
vid vägkanten utåt grusgropen. Hon hade varit
alldeles översållad med ängsblommor och
skogsblommor, blad och kvistar. Och hon hojtade och
skrek, lycklig över att vara fri. Mindre än så kunde
skrämma en häst i sken. Men till på köpet hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
