Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När stygga barn leka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
funderar och funderar, och glansen i hans ögon
stiger och stiger, tills de lysa som ett par
julgransljus. Han slår armen kring hennes hals och
viskar:
Mamma, ska vi leka varulv?
Varulv? Det låter inte så tokigt. Varulven är
en skygg och tyst varelse. Han trumpetar inte,
han vrålar inte. Visserligen äter han små barn,
men det kan man alltid arrangera. Han går på
tre ben: det tredje kan ersättas med en käpp: För
resten antager han ofta människans gestalt och
igenkännes då på sitt grymma utseende och en
liten haltning på ena benet. Båda delarna kunna
åstadkommas. Men hur går det till att leka varulv?
En sån fråga! Det vet väl envar. Man förföljer
honom med käppar och stenar, man jagar honom
över gårdar, man förföljer honom gata upp och
gata ned tills han dör. Ty varulven är det ondaste
som finns och förtjänar inte bättre.
Nej. Det där låter inte trevligt. Det låter inte bra
alls. Den leken är mamma helt enkelt inte med
på. Ej ens ett förslag att blott kasta kuddar och
dylikt rubbar henne en tum. Ty saken har en
moralisk sida, och den är förfärande. Ett envist rykte
förtäljer att barnen i granngårdarna hetsat och
förföljt en stackars hundracka som mist ena benet.
Ryktet är dunkelt och kanske blott ett rykte. Men
det visar varomkring den yngsta fantasin kretsar.
Och det är inte bra. Hon säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
