- Project Runeberg -  Labyrinten /
168

(1931) [MARC] Author: Hjalmar Bergman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - När stygga barn leka.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

stiga de rakt upp i sjunde himlen. Han får kask
och sabel och allt vad som hör till en rätter
general. Men inte nog med det. Hela paradiset är hans.
Bara att välja, bara att sticka fram sitt lilla finger
och peka. Djur och båtar och dockor och
tennsoldater och allt. Över honom glänser Betlehems
stjärna, stor som ett hjul eller mycket, mycket
större. Hela salen, hela huset är ett enda stort
julfyrverkeri. Och i detta fyrverkeri försvinna
varulven och pysen.

Och mamma? Hon tänkte. Som hon sagt att hon
skulle göra. Hon fattade till och med ett beslut.
Så ringde hon till några väninnor, så skrev hon
några brev, så skickade hon per telefon ett
iltelegram. Hon förrättade några sysslor, märkte
plötsligt att det var tyst och tomt omkring henne. Hon
var sannerligen i fred. Nu gick hon till köksfönstret
och ropade ut över gården. Intet svar. Hon sprang
nedför trapporna. Gården låg tyst och tom. Hon
knackade på hos grannarna. Ingen hade sett något.
Hon rusade ut på gatan. Den låg tyst och tom.
Hon ilade kvarteret runt, mötte en konstapel. Han
hade ingenting sett. Några ögonblick blev hon
stående, flämtande, färdig att falla. Varulven hade
kommit även till henne, slog klorna i henne, ristade
henne. Varulven, skräcken. Hon återvände hem,
hon ringde till polisen, hon ringde till vänner och
bekanta, till alla som hade någon makt och möjlighet
att hjälpa henne. Nej – inte genast till alla.
Hon tvekade inför en. Ändå var just han den som

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:40:32 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/labyrint/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free