Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bagateller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bäst kanske i alla fall att stiga upp. Hon har ju
sin båt. Ror hon till stationen och tillbaka, tar det
en timme drygt. Ärende? Hon kan höra efter brev.
Nej, det törs hon inte. Inte fråga efter brev –
Men hon kan ro fram och tillbaka utan ärende.
Hon springer upp, kastar över sig morgonrocken
och drar upp gardinen. Solen står inte så högt,
den glittrar ännu mellan Tallöns grenverk. Mycket,
mycket högre skall den! Nästan fram till middagshöjd.
Himlen är blåvit, rensopad av stormen. Måsarna
hålla ut åt sjön.
Mycket riktigt, där står pojken på gungbrädan,
hoppar och skriker värre än en mås. Hon har inte
sett honom förut. Det är en spenslig gosse,
sjukligt mager och blek. Men med lungorna är det
tydligen icke något fel. Och inte heller med
livslusten. Som han går på! Det knollriga, ljusa håret
är redan fuktigt mörkt av svett.
Tänker han hålla på så där hela dagen? Utanför
hennes fönster? Å nej, men snälla då –
Hon öppnar fönstret.
Gosse lille, varför skriker du så? Vill du inte
leka lite tystare?
Han stannar, stirrar och gapar. Det syns, att
han ett ögonblick anstränger sig att förstå och
förklara detta omotiverade tilltal från en främmande
kvinna. Men det är bara en sekunds tystnad.
I nästa ögonblick gör han en övermodig liten
grimas och vänder henne ryggen.
Hon klär sig hastigt. Hon har verkligen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
