Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bagateller.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
räcka länge. Nu vakna måsarna ur middagsslummern.
Och pojken börjar joddla –
Solen har passerat fönsteröppningen.
Hon reser sig till hälften upp ur vilstolen och
drar i gardinsnöret. Han sitter på golvet med
huvudet lutat mot stolens armstöd. Han skrattar
så att hon ser hans tänder. Och hon böjer sig
ned över honom.
Då upprepas skriket. Kan det vara gossen?
Och plötsligt börja människor springa.
Golvplankorna i den bräckliga villan knaka och
darra, sanden knastrar under springande fötter.
Hjälp, hjälp!
I ett nu är han på fötter och lutar sig ut genom
fönstret. Han kan icke genast se – han säger:
Det driver en båt där ute – tom –
Min – min båt? Gossen? Gossen?
Han vänder sig om och stirrar på henne. Och
plötsligt kastar han sig på dörren. Hon hör att han
snubblar i trapporna. Och ett ögonblick senare hör
hon hans röst från terrassen.
Finns det någon båt? Lös? –
Nej, det finns ingen båt här. Längre bort, vid
hotellet. Men det är fem, sex minuter, om man
springer.
Hon reser sig, men hon vågar icke gå fram till
fönstret. Hon undrar över, att det återigen har
blivit så tyst. Hon hör någon springa på kajen
i riktning mot hotellet. Men det är tunga,
bestövlade fötter. Det är icke han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
