Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
flög det för honom: jag jäktar för mycket, jag får
slag –
Men så tänkte han:
Å nej. Jag är helt enkelt rörd. Där står hon
lugn, stilla, tyst. Väntar. Hon har, vad jag icke
kan köpa för pengar. Lugnet. Det är det, hon
skall giva mig. Till skänks. För pengar kan det icke
längre köpas.
Och för en gångs skull utan att snegla mot
klockan – 12.27.34 – gick han fram till henne
med lugna, avmätta, en smula trötta steg. Han
tog åter hennes händer och kysste dem.
Nu Gerda, sade han lågmält (det var för
ögonblicket tämligen tyst i hallen), nu är jag här,
och nu är tiden vår, helt och hållet vår.
Han såg henne in i ögonen, och hennes ögon
logo mot honom soligt och skälmaktigt och en liten
smula gäckande. Hon sade:
Törs jag fråga – hur lång tid? Är helt och
hållet vår?
Han slog ut med handen, en frikostig
rikemansgest.
Obegränsad. Jag kommer kanske för sent till
färjan, men det får jag finna mig i. Det
ojämförligt viktigaste är, att jag får tala ut med dig,
Gerda. Får säga dig allt, vad jag gått och burit på
i min ensamhet. Det är för mig så viktigt, att jag
gärna skulle offra hela dagen.
Å nej då! avbröt hon honom; men han
fortsatte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
