Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
i sin och med sänkt huvud och med blicken fäst
vid hennes kjortelfåll och vid fotspetsen, som stack
fram därinunder sade han, lågmält:
Gerda. Du är skarpsynt. Jag tror, att du läser
i mig som i en öppen bok. Jag, jag är en slav
under klockan, en jäktad slav. Jag vet inte, hur jag
blivit det. Hur det har kommit sig, och hur det
kommer sig. Det är ingen som driver mig, och
intet. Varken nöd eller människor. Jag är ständigt
på språng, jagad från klockslag till klockslag. Vad
jag har för händer kan vara viktigt, det kan också
vara oviktigt. Det är inte det, som är avgörande.
Det är inte det, som driver mig. Nej, det är detta
– att hinna, att hinna, att hinna! Ett ord bara, en
ihålig, tom tanke. Men den är fruktansvärd, ty
den släpper inte min hjärna och äter ut allt annat.
Ja, det är ett spöke, tror jag. En spökande tanke.
Hade kanske en gång verkligt liv men lever nu
som en vampyr. Och jag kan inte bli den kvitt.
Icke ensam. Du minns hur det var i våras? Ett
försök! Jag försökte att hejda mig, stanna, andas ut,
besinna mig, tänka efter. Tänka efter om inte livet
ändå skulle ha någonting annat än ett
meningslöst jäktande att bjuda mig. Du vet bäst, att jag
icke lyckades. Kanske sårade jag dig. Kanske tog
du för likgiltighet, vad som endast var oförmåga
att slita mig lös från vardagens kugghjul.
Oförmåga att hålla helg. Jag fick aldrig säga dig –
Hon insköt, starkt men varligt:
Du fick aldrig tid att säga mig –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
