Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
händer och kom hennes soliga ögon nära. Han
viskade:
Sedan Gerda - sedan är tiden vår.
Och rädd att även dessa hoppfulla och
löftesrika ord skulle undgå henne, upprepade han med
hög röst, nästan skrikande:
Sedan - säger jag - sedan är tiden vår -
Han skyndade bort. Det var inte längre lönt att
vända sig om vid vart tionde steg, ty folkvimlet
skymde genast hennes lilla person. Alltså gällde
det endast att taga vara på tiden. Karl stod på
trappsteget, viftade redan med kvittot i hand. Det
tog en halv minut att lämna honom sedelbunten och
slunga till honom några ord. Så tillbaka!
Men någon högg honom i armen. Direktörn!
Direktörn!
Det var bäraren, andfådd, flämtande, stammande.
Direktörn - kapten säger - han kan inte -
förstår direktörn - han törs inte - han vågar inte
ta sakerna ombord - med mindre direktörn själv
kommer -
Han rycker upp klockan. 12.44. Och färjan går
12.57. Alltså hela tretton minuter. Men vad hon,
har att säga honom är antingen ett ja eller ett
nej. Behöver man mera än tretton minuter för ett
så kort litet ord? Nej. Varför då slösa med tiden?
Hälsa honom, att jag kommer! ropar han och
kastar sig in i folkvimlet. Armbåge höger ut och
vänster ut stick! Han är van vid trängsel och
behandlar sina medmänniskor med hänsynslöst förakt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>