Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Han som hann.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
går återigen in i hallen. Nej, nej. Han ropar,
Gerda! Det låter vanvettigt. Gerda! I den tomma
hallen. Gerda! Nej, han kan sannerligen inte ropa.
Han måste leta. Vad betyder det, om han
försummar färjan? Ingenting. Vad betyder allting annat i
jämförelse med detta - att ha lämnat henne utan
att få svar? Att för en struntsaks skull ha lämnat
henne utan att få svar!
Han måste leta, han måste hinna leta -
Nej, nej, nej, han måste leta, om det så skall
ta hela hans liv i anspråk. Hela evigheten. Ty
det finns ingenting viktigare och alltså icke heller
något att hinna. Tiden är avsatt, klockan störtad.
Någon ropar hans namn. Han tvärstannar,
trycker handen mot bröstet. Han vågar icke vända
sig om. Det är icke hennes röst, men det kan dock
vara någon, som hon har sänt.
Men det är det inte: det är helt enkelt ett
telegrambud som kommer med svar på hans il. Han
stoppar det oläst på sig och skyndar ut. Ty just
nu har han fått en räddande tanke - han vet ju,
var hon bor. Det är endast tre minuters väg -
Minuter? Å tyst med minuter! Om det så vore
tre timmar, tre dagar, tre år.
Emellertid springer han, storspringer. Ringer på
dörren och hamrar på den samtidigt. Den öppnas
genast. Han frågar: Är Gerda hemma?
Det är hennes mor, som svarar:
Nej kors bevars väl. Hon har rest bort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
