Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Idyllen i Ettenheim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sire - Men konungen avbröt honom med en
oväntat hjärtlig och familjär hälsning. Det
kungliga ekipaget satte sig i rörelse.
Hertigen sprang raskt uppför trapporna. Som en
tjuvpojke smög han sig på tå genom antichambren.
Men prinsessan lät sig icke överraskas. Hon ställde
sig på lur bakom dörren, och när hertigen med
huvudet på sned ville kika in genom dörrspringan,
sprang hon fram och blåste honom i ansiktet.
Min Gud, jag måste blåsa av er den kungliga
högtidligheten. Annars är jag rädd, att vi få en
tråkig afton.
Gamle markis de Thumery fann infallet
oemotståndligt roligt. För att icke besvära med sitt
tandlösa gap, gömde han huvudet bakom gardinen.
Baron Griinstein, som stod mittemot honom i
fönsternischen, skakade ogillande på huvudet och
sade halvhögt:
Varför göra narr av konungen? Han har
fullkomligt rätt!
Och hertigen sade:
Konung Gustav Adolf är en av de få, som ännu
vågar visa oss deltagande -
O monseigneur, det är icke åt konungen, jag
skrattar. Det är hans olyckliga min -
Aha, madame, ni skrattar åt olyckan! Han
kysste hennes hand. Min kära bundsförvant, jag
tror, att ni uppfattar situationen fullkomligt riktigt.
Olyckan är ett spöke, som grasserat länge nog i
vår släkt. Om vi skulle skratta ut henne? Man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
