Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Idyllen i Ettenheim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
greven av Artois’ stämplingar mot hans person.
Buonaparté vill statuera ett exempel. Och till det
ändamålet behöver han en prins av Frankrike -
likgiltigt vilken -
Verkligen? Likgiltigt vilken! - Min käre baron,
ert nit lockar er att uttala fraser, som äro nästan
vanvördiga.
Hertigen skrattade förargad. Han lyfte sitt
grönvita, slipade glas och betraktade med kisande ögon
ljusets lek i vinet. Han talade lugnt, men
överläppen drogs upp, darrande nervöst.
Dessutom - det kan ju hända, att ni har en
riktig uppfattning av förste konsulns karaktär. Men
jag tror, att ni underskattar hans klokhet. Att
arrestera mig på en neutral, vänligt sinnad makts
område, skulle vara ett så grovt brott mot
folkrätten, att även en republikansk despot måste finna
det betänkligt. Och vem skulle arrestera mig?
Några polisspioner? Dem låter jag Canon, min
kammartjänare, och min trogne Mohiloff förpassa
till andra jaktmarker. Och att franska soldater,
franska officerare skulle låta använda sig till
polistjänst, det tillåter jag mig fortfarande att betvivla.
Prinsessan Charlotte och hennes damer reste sig
upp från bordet. Hertigen reste sig så hastigt, att
kammartjänaren icke hann draga undan stolen. Den
föll skrällande till golvet. Prinsessan skrattade, ett
förskräckt litet skratt. Och plötsligt brast hon i
gråt. Hertigen rynkade pannan.
Ni ser, baron, vad edra olycksprofetior
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
