Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Idyllen i Ettenheim.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax efter klockan ett återvände hertigen till sitt
sovrum. Han gick till sängs, somnade men väcktes*
av Mohiloffs tjut. Canon! ropade han, släpp in
hunden, annars väcker han prinsessan.
Tyst tassade hunden in i sovrummet, nosade på
bädden och kröp ihop under sängen. Hertigen
somnade på nytt men hörde i sömnen hundens suckar1
och morrningar. Vid fyratiden gav Mohiloff till ett
ilsket skall. Hertigen vaknade ur sin halvslummer.
Han hörde en främmande röst i antichambren: Jag
är general Ordener.
Hertigen rusade ur sängen, slog upp dörren och
stötte emot Gninstein. Han såg markisen och
baronen i nattdräkter, framför dem stod en man i
generalsuniform. Generalen frågade: Vem av herrarna
är exhertigen av Enghien?
Grünstein tog ett steg emot honom, men
hertigen sköt sin vän åt sidan. Han gick fram till
generalen och sade:
Jag är Henri av Bourbon, prins av Frankrike och
hertig av Enghien.
Generalen vände sig till hälften om.
Jag har i uppdrag att arrestera er. Var god
och skynda er. Vi måste omedelbart fara härifrån.
På hertigens befallning undvek man att väcka
prinsessan. Från Strassburg sände han henne ett
förhoppningsfullt brev. Man bemötte honom väl,
och någon verklig fara kunde han ju icke vara
utsatt för. Det hela skulle som sagt utmynna i ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
