Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergeant Alruth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han fick några ögonblick att besinna sina ord.
Varpå sergeanten sade:
Jag anhåller vördsamt, att herr löjtnanten
uppmärksammar mina ord. Jag framlämnade bunten
sådan som jag fann den och utan att ha räknat
igenom den.
Ännu mera upphetsad ropade löjtnanten:
Visst fan hör jag vad ni säger, men en annan
sak är vad jag tror.
I samma ögonblick fick han ett slag över vänstra
kinden.
Nu var sergeanten en tre alnars karl och mer:
hans nävar voro släggor. Löjtnanten tumlade runt
ett par varv i dammet, men kom genast på fötter
igen. Han slog av dammet med flathänderna och
mumlade: Det är nästan väl starkt, det är för
mycket! Därpå såg han sig om åt alla sidor och
även sergeanten spejade i skymningen för att se
om någon bevittnat uppträdet. Undvikande
varandras blickar, skildes de åt.
Alruth gick raka vägen till regementschefens
tält och begärde ett enskilt samtal. Översten steg
upp från sin fällstol, trädde före in i tältet,
stoppade i sakta mak sin pipa, tecknade åt sergeanten
att slå eld och lät slutligen med en grymtning
förstå, att han var redo. Alruth rapporterade kort
och gott, att han slagit underlöjtnant
Berg-Weeden-heim en örfil. Överstens lugn rubbades icke för
ett ögonblick. Han sade endast:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
