Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergeant Alruth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
nackskinnet och statuerat ett exempel, som
förvandlat tröghetens vatten till nitets vin. Men han
var icke säker på sig själv. En gång hade han
ju varit nära att skövla sin välfärd i grunden.
Av brist på självbehärskning. Det var icke
troligt att turen skulle hjälpa honom en gång till
ur en liknande klämma.
Nej, det gällde för Johan Alruth att nå sitt
mål med lampor. Fort gick det icke. Första året
vann han icke något märkbart resultat. Översten
uttryckte sitt missnöje. Weedenheim gjorde allt
tätare besök på Kåseholm, surrade kring jätten
som en humla kring en humlestör. Det frestade
honom kanske mer än någonting annat att
övergiva självbehärskningens och lämpornas väg. Men
han besegrade frestelsen och fann en särskild
tillfredsställelse i att besegra den.
Löjtnanten får ursäkta, sade han, men den här
saken måste jag sköta på mitt sätt. Jag kommer
ingen vart, om jag går bröstgänges till väga.
Någon tacksamhet från folkets sida kom
honom icke till del. Den där tungsinte, inbundne
bjässen, den där mandråparen, som körts ur
tjänsten emedan han pryglat ihjäl en oskyldig sate,
var nu en gång satt där till att plåga folket.
Vad han i själva verket gjorde, betydde mindre.
Förr eller senare skulle han nog visa klorna -
om man icke klippte dem i tid. Han var
skenhelig. Han spelade foglig, insövde folk i säkerhet
för att desto lättare kunna lista ut, vilka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
