Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sergeant Alruth.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
lymmeln, slår jag kanske ihjäl honom. Bäst att låta
bli. När Marie fick se den nedblodade
skjortkragen blev hon utom sig, och han måste slutligen
tillstå, vad som hänt. Hon förbjöd honom att
gå ut, sedan det blivit mörkt. Då brast han i
skratt. Jo, hon ville just göra honom till en snygg
förvaltare. Och gnuggande sina händer, sade han
med en blick på dörrens massiva gamla lås och
de slutna stängda fönsterluckorna:
När jag bara har er båda inom lås och bom!
Själv reder jag mig nog.
Med lämpor! upprepade Marie hans valspråk.
De skrattade båda, lyckliga över att äga ett hem,
ett tryggt krypin för den där parveln, som redan
började bli en morsk liten karl, begärlig efter denna
världens faror och fröjder.
Under det att den gode sergeanten sålunda
ganska nöjd framlevde sina dagar, nalkades
honom olyckan från två håll. Kåseholmsfolket som
höll honom för att vara en lömsk och farlig karl,
den där endast bidade ett lägligt tillfälle att platt
förgöra dem, beslöt att kosta vad det ville röja
honom ur vägen. Översten åter, som till sin
förargelse funnit den hetsige knekten förvandlad till
en alltför beskedlig civilist, förlorade tålamodet
och gav sin frände och förtroendeman, löjtnanten
på Ellenäs, det otrevliga uppdraget att avskeda
honom.
Berg-Weedenheim hyste alltför stor respekt för
sin onkel och före detta chef för att vilja avsäga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
