Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judith.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon slog i ett glas och tömde det till hälften.
Därpå räckte hon det till soldaten. Han skrattade
och drack.
Ack, sade han, jag är visst inte rädd. Ni är
så god. Men varför vill inte er far göra mig
sällskap?
Hon ryckte på axlarna.
Far har gammaldags åsikter. Han vill inte dela
bröd med en fiende. Men det går inte an att vara
så trångbröstad i våra dagar. När ens egna äro
borta, så får man hålla till godo med det sällskap
som bjuds. Inte sant? Jag är riktigt hungrig.
Tänk er bara, jag har inte ätit sen jag sist satt
till bords med min man. Och det är fyra dagar
sedan dess.
Hon tog en stol och satte sig mittemot honom.
Soldaten skar av steken och lade för. De drucko
med varandra. De började tala om ditt och datt,
om vädret, de dåliga vägarna, om skörden som
förstörts. Kriget undveko de, men soldaten berättade
lustiga historier från sitt hem. Först berättade
han om far och mor, om sin barndom. Helst hade
han talat om sin fästmö, men det vågade han icke.
Hon lyssnade uppmärksamt, smålog, när han
skrattade. Plötsligt frågade hon: Er fästmö då? Ni
berättar ingenting om er fästmö? Han rodnade.
Det var ju ingenting att tala om. Lösa
framtidsplaner. Hon gav honom rätt.
Ni får kanske aldrig se henne mera.
Soldaten suckade. Han tänkte: Varför plågar hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
