Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Judith.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hon såg upp, stirrade på honom med ett
förvånat uttryck.
Vad jag heter? Ni menar mitt dopnamn? Jag
heter Judith.
Judith, upprepade han och smålog sömnigt. Det
låter bibliskt, men det är ett vackert namn.
Hon nickade, och plötsligt sade hon:
Vad ni har för en vacker hals, herr soldat.
Han skrattade förläget och bad om ursäkt. Utan
att tänka på det, hade han öppnat några knappar
i vapenrocken. Fältfasoner! Han knäppte igen. Men
det ville hon inte. Nej, nej, han skulle vara som
hemma hos sig. Åtminstone för i natt skulle han
ha ett hem. I det hon åter knäppte upp knapparna
vidrörde hon hans blottade hals. Han grep henne
i armarna och drog henne intill sig. Hon
spjärnade emot helt lätt. Då vidrörde deras fötter
geväret. Bajonetten slog med ett stålklingande ljud
mot bordsbenet. De ryckte till.
Soldaten brast i skratt.
Där ser ni! sade han. Här sitta vi nästan som
man och hustru i vårt hem vid dukat bord. Men
under bordet ha vi bajonetten. C’est la guerre.
Hon reste sig hastigt och gick ut i köket. Nu
har du förnärmat henne, tänkte han. Vad du är
klumpig och dum. Trodde genast att hon skulle
kasta sig i dina armar. Å nej, det är en ärbar
kvinna. Och du ville henne ingenting. Du har
druckit för mycket, det är hela saken. Gå nu och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
