Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GRÄNSBESTÄMMELSER
I äldre och sednare tider.
Sturleson berättar i 59 kap. af Olof Ilaraldssons saga, att denne
konung vid år 1025 höll sammankomst med innevånarne i Ranriket
(Bohuslän) och att Bryniulfr Ulfaldi då skall hafva sagt: ”vi bönder veta
hvar rättaste landamäret varit af fordno mellan Norges, Danmarks och
Sveriges konungar, nemligen att Götelfven är råmärke ifrån Wenern ned
till sjön, men mot norden Markerna intill Eidaskog, och derifrån Kölen
allt intill Finnmarken. Så vete vi ock, att de ömsom gjort ingrepp uti
hvarandras land, och de Svenske hafva länge haft under sitt välde allt
(landet) intill Svinesund. Men sanningen att säga, så känner jag många
mäns vilja derutinnan, att de tycka det vara bättre tjena Norges konung;
men de fördrista sig ej därtill, ty Svea konungs rike är omkring oss, både
åt öster och söder samt allt ofvanföre (åt norden)”. Den som skulle
röslagt efter denna anvisning hade stått sig slätt. Endast den vid Göta
elf uppgifna gränsen är begriplig. Det synes hafva varit Olofs afsigt,
att denna gränslinia, Göta elf, blefve intygad af en man i orten, och
derjemte att få Svenska konungens höfvitsman undanröjd för att
såme-delst lätta eröfringen. I båda fallen var Ulfaldi tjenstvillig. Hans förräderi
mot sin rätte konung belönade Olof med höfdingenamn, ett guldbeslaget
svärd och gården Wetteland i Skee socken.
Markerna kallades landet på båda sidor om den af ålder på samma
ställen som ännu i dag varande riksgränsen från Idefjorden till trakten
af Eda i Wermland, ehuru största delen af Markerna låg inom Svenska
området. Deraf har man ännu qvar i Norge namnen Iddemarker, Aremark,
Ödemark efter gränsen mot Bohuslän, Dal och Wermland; i Sverige,
näst intill de Norrska Markerna, på Dal namnen Ärtemark, Hedemarken,
Klefmarken, Räfmarken, Bomarken, Nössemarken, och i Wermland
namnen Nordmarken, Töksmark, Strömsmark, Skillingemark. Inbyggarne i
dessa skogsbygder kallades Markmän. I 76 kap. af samma Olofs saga
säges uttryckligen, att Markerna och Wermland hörde till Sverige och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
