Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tum ofvan jord. Professoren N. H. Sjöborg yttrade 1822; ”Till
egenheter i Sverige torde vi äfven kunna räkna hällekistor pä jeinna fältet
eller på små högar”. Så beskaffade, nämligen på jemna fältet, äro de i
denna provins befintliga. Han synes likväl icke känt någon på Dal. Så
väl Sjöborgs1 som Wallmans teckning af hällekistor bar föga likhet med
de härvarande. Deremot äro des-sa sednare likartade med Bohusläns och
med dem temligen öfverensstämmande1 2 3. De ega sålunda ett slags
syskontycke med en del bland de i hela norra Tyskland, Holland och
flere-städes förekommande Jättegrafvar (Riesenbetten, Hünengräber)-5, och än
mer med hällekistorna i Danska staterna4. Vid ingen finnes vårdhållare.
Stenrören, griftrören. jättekasten äro runda, i midten någon gång
upphöjda samlingar af större eller mindre runda stenar, någorstädes af
kantstenar, der andra ej varit att tillgå i närheten. Omkretsen från 20
till 80 alnar. Höjden sällan öfver 2 alnar, oftast blott omkring 1 aln.
De äro anlagda antingen på berg. helst vid en afsluttning, och hafva då
merendels en kista i botten af liggande smärre hallstenar. Denna är
mellan 2 och 3 alnar lång samt från x/\ till % aln hög, nära % aln bred.
Der hallstenen varit mycket tunn, har man, såsom på Greaön i Lelång.
lagt flera på hvarandra, att kistan på detta ställe fått % alns höjd.
Kistorna ligga allmännast från öster till vester. Eller ock äro griftrören
anlagda på stenbunden jordgrund, rullstensvallar, grusmoar, och sakna då
kistor i botten. Några äro ovala. Knappt finnes här något enda större
stenrör, som icke i äldre tider varit undersökt och derföre uppkastadt
i midten. Enligt de underrättelser jag på mångfaldiga efterfrågningar
inhemtat. har man i dessa grafvårdar aldrig funnit något annat än
bitar af kopparvapen eller kopparprydnader, — uti ett en större
koppar-knapp, på inre sidan skålformig, på den yttre, såsom det sades, förgyld.
Men dessa fynd äro längesedan förstörda, och berättelserna om deras
beskaffenhet så orediga, att något säkert begrepp om deras verkliga
utseende svårligen låter bilda sig.
1 Samlingar för Nordens fornälskare, B. III. s. 167. B. I. PI. I. C.
2 P. Tham, Götiska monumenter, Tab. XI. Holmbergs Beskrifn. öfver Bohuslän, 2
b. PI. II fig. 1.
3 S. C. Wagener, Handbuch der vorzüglichsten, in Deutschland entdeckten
Alter-thümer aus heidnischer Zeit. Weimar 1842.
4 Antiqvariske Annaler. Köpenhamn 1812—1827.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
