Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Elliot, mötte konungen i Carlstad vid ankomsten från Dalarne, och
erbjöd Englands bemedling på vilkor. som ej voro gjorda att behaga
Franska hofvet. Elliot, i förening med Preussiske ministern von Borcke,
var en kraftigt bidragande orsak att förlikning kunde åstadkommas
och ett möjligen långvarigt krig med Danmark förekommas. Båda hotade
Danmark med de allvarsammaste åtgärder. Det tyckes således som
fullmyndige ministrar äro vid sina tillfällen goda att hafva, än för det ena,
än för det andra folkets bästa, emedan regenterna sjelfva icke stå till
hands på hvarje ort och hvarje tid att lägga sitt ord till i vågskålen så
skyndsamt, som det ofta behöfves.
Några ytterligare underrättelser om detta krig må ännu tilläggas.
Under vistandet vid Eda skans fick Gustaf III underrättelse om
Dans-karnes infall i Bohuslän. Han återvände då straxt till Carlstad, satte
sig den 2 Okt. kl. 8 på aftonen i det sämsta väder och väglag uti
åkdonet, för att öfver Åmål skynda till Göteborg. Men en kurir mötte
konungen straxt utom staden, med underrättelse från den fångne
generallöjtnant C. Hjerta om Qvistrums-affären. Konungen måste då vända
om till Carlstad, emedan vestra kusten af Wenern ej ansågs säker, helst
fienden redan kunde vara i Wenersborg. Han reste derföre öfver
Mariestad. På halfva vägen lemnade han vagnen, satte sig till häst,
bråd-störtade till Göteborg, dit han ankom helt oväntad den 3 Okt. sent på
qvällen. Befolkningen var i största oro och bekymmer för den
annalkande fienden. Kommendanten, generallöjtnanten A. R. Du Rietz. besvor
konungen att skynda derifrån, emedan staden icke kunde räddas.
Följande morgon kom Danska generallöjtnanten v. Haxthausen, förvånad
att finna konungen der, hvarest han minst väntade det. Han uppfordrade
staden. Gustaf gaf det muntliga svaret, att staden förr skall lata
förvandla sig i en stenhop, än gifva sig. Staden blef jemväl icke en gång
beskjuten, och de goda Göteborgarne räddades.
Genom öfverenskommelsen i Uddevalla var man qvitt fienden och
dess utpressningar för denna gång. Men anstalter måste vidtagas till
landets försvar, hvilka blefvo kännbara. På hög befallning höll
landshöfdingen Lilljehorn sammankomster, den 5 Jan. 1789 med Tössbo och
Wedbo i Torpane, den 7 Jan. med öfriga härader på Dal i Östebyn, för
att inhemta i hvad mån man skulle kunna bidraga till landets säkerhet.
Invånare åtogo sig att för hvarje soldat eller soldat-rote hålla en Varge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
