Note: This work was first published in 1965, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Del 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ringskarl, hvilken skulle vara i reserv att intaga en afgången soldats
plats ocli nummer. Denna extra soldat skulle rotarne förse med
släpkläder och kost \id öfuingsmöten. Derjemte förhundo de sig alt liålla en
Lamlträrnskarl pa livarje helt hemman, utan afseendepå hemmanets
natur. Som detta manskap ätogs till provinsens enskilda säkerhet, gjordes det
förbehåll, att laudtvärnet ieke borde kommenderas utom denna gränsort.
Styrkan beräknades till 550 vargerings- och 930 landtvärnskarlar,
tillsammans 1,480 man. Emedan landshöfdingen anmälde, att folket åtagit
sig mer än det förmådde utgöra, nedsatte konungen vargeringarnes antal
till hälften, och förklarade sitt nådiga välbehag öfver den utmärkta
beredvillighet. hvarmed invånarne atagil sig uppsätta dessa truppar. Den
20 Mars beslöt konungen att de skulle skjndsaint mönstras och till
befälet öfverlenmas. Vargeringen skulle öfvas tillhopa med en bataljon af
regementet. Befälet öfver landtväruet blef följande i Maj 1789:
öfverst-löjtnant och chef f. d. majoren Sam. v. Schultz; major D. E. Wollert;
kaptener El. v. Wolcker. Ake llidderstolpe, O. Appelberg, Dan.
Svin-hufvud, C. Kahm: löjtnanter J. v. Starck, H. L. Lidström, J. L.
Svanberg. L. Fågelberg; fändrikar E. C. Wollert, C. N. Wirgin, N. A.
Fagerström, C. Qviding. M. C. Eurenius, Benj. Wall, Otto W. Holmqvist,
Gust. Ekelund. C. G. Wirgin. Westgöta-Dals och Elfsborgs vargering
samt landtvärn hade, efter behörig afmönstring och öfning samt till en
början till stor del försedda med kläder af landet, dels med sin hela
styrka, dels afdelningsvB intill freden med Ryssland i Werelä den 20
Aug. 1790 beslridt garnisoneringen i Göteborg, Elfsborg, Carlsten,
Warberg och Wenersborg, med allt det nit, som andra reguliera truppar,
lurar igenom riket hade den mttan. att gamla stammen kunde dragas till
Finland. Landshöfdingen Lilljehorn framställde denna manskapets
tjenst-göring och uträttade gagn sålunda inför Kongl. Maj :t i konseljen på
Haga slott den 10 Nov. 1790, der han var personligen närvarande.
Konungen beslöt da offentligen betacka invånarne för deras nit. och
förklarade, att Dalboarne genom landtvärnets uppsättande ådagalagt den
trohet mot sin konung, den kärlek mot fäderneslandet, som alltid
utmärkt Svenska folket, och försäkrade dem om sin beständiga,
synnerliga nåd och välvilja.
Öfverste kaminarjunkaren baron G. M. Armfelt erhöll den 10 Febr.
Ii89. jemte chefskapet öfver frikorpsen i Dalarne, som han den 29
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
